Är SMS-lån oetiska?

Ofta framförs stark kritik mot de företag som erbjuder så kallade SMS-lån. Detta grundar sig då främst på att räntan är så hög. I jämförelse mot privatlån är också räntan betydligt högre och det är just med denna jämförelse som kritikerna visar att företagen skor sig på de som är behov av pengar snabbt. Men frågan är om jämförelsen då är något missvisande. Jämför man verkligen samma saker och detta på samma villkor?

jämföra räntorEffektiva räntan blir missvisande

Ett begrepp som infördes för att man lättare skulle kunna jämföra bolån/privatlån gällande ränta var effektiv ränta. Banker och låneinstitut hade tidigare bara varit tvungen att visa kunden ränta och eventuella avgifter. De lyfte upp stort i marknadsföringen hur ”liten” räntan var men nämnde samtidigt med betydligt mindre text hur stora avgifterna var. Med effektiv ränta presenteras hur mycket låntagaren kommer att betala utslaget på ett år. Om räntekostnaden på ett lån på 10.000kronor var 500kr och avgifterna var 500kr var den totala kostnaden 1000. Detta motsvarar 10% av lånebeloppet vilket gör att den effektiva räntan var 10%. På detta sätt kan man lätt se vilket privatlån som har det bästa priset (effektiva räntan)

Men med SMS-lån blir jämförelsen sned. Detta eftersom man många gånger måste betala tillbaka pengarna inom tre månader. Då den effektiva räntan räknas ut på ett år betyder det att den aktuella räntan måste adderas med fyra (3*4=12 månader).

Ex. Ett lån tas på 1000kr med återbetalningstid på 3 månader. Under denna tid ska 15% ränta betalas och 100kr i avgift. Det blir en sammanlagd kostnad på 250kr d.v.s. en effektiv ränta på 25%. Då detta enbart gäller uträknat på tre månader blir det effektiva årsräntan 100%. Det låter extremt mycket men beror ju på att lånet har så kort återbetalningstid.

För visst är det stor skillnad på att säga ”Du får låna 1000kronor och du måste betala tillbaka 1250 än att säga att du får låna 1000kronor med 100% effektiv ränta”. Frågan är om effektiv ränta i detta fall blir mer missvisande än rättvist.

räkna räntaMen måste det kosta?

En annan fråga som brukar lyftas fram är om SMS-företagen verkligen har behov att ta så stor ränta. Det är självklart en fråga som går att diskutera men vore det så att man som företag skulle ha en acceptabel förtjänst med betydligt lägre ränta så borde väll något av dessa företag slå sig fram på marknaden med denna mycket stora konkurrensfördel. Men det verkar inte vara så.  Om de behöver ha så höga räntor som de har idag är svårt att säga men att de behöver ligga högre än privatlånen är ett faktum. Skulle den person som lånar 1000kr få göra detta till 5% effektiv ränta (finns privatlån på denna nivå) skulle man få betala 12,50kr efter ett tremånaders lån. Vilket företag har råd att administrera lån till denna förtjänst? Då skulle troligtvis lägsta nivån på vad man får låna höjas i nivå med vad många låneinstitut har för privatlån dvs kring 5-10.000. Därmed dör branschen och det är inte längre möjligt att låna mindre summor.

Det är sällan man hör samma kritik mot de som säljer glass. Att köpa en Magnum kostar inte sällan 25kronor. Att gå till en av våra större matvarubutiker och köpa storpack gör att man kan få styckepriset till det halva. Är det någon som debatterar att det är oetiska priser för de som vill köpa en enda glass? Knappast. Varför är det då betydligt fler som är upprörda över och tycker det är oetiskt när man vill ta ett mycket litet lån och är villig att betala extra för detta?

” Alla har rätten att välja”

Detta argument brukar användas som ett försvar mot SMS-lån. Alla människor kan göra sina egna val och ta konsekvenserna av detta. Vi är fria människor i en demokrati som tillåter oss att välja allt från elavtal, försäkringsavtal, vem vi vill gifta oss med och hur vi vill bo. Varför ska man då inte ha rätten att välja en låneform som har hög ränta och korta återbetalningstider?

Argumentet håller inte hela vägen då det faktiskt finns en hel del lagar i Sverige som begränsar invånarens handlingsfrihet. Detta oftast för att skydda individen eller de andra i landet. Exempelvis finns det regler på vad livsmedel får innehålla. Man skulle kunna säga att de får innehålla vad som helst och sedan säga att ”alla har rätt att välja”. Men att göra så skulle även generera större kostnader för sjukvården. De som är emot SMS-lån menar att räntan är för hög (men allt beror som sagt på vad man jämför) samt att det är många som fastnar hos kronofogden.  Skulle de förbjudas skulle det följaktligen vara ett sätt att minska antalet personer hos kronofogden. Men än så länge förbjuds inte alkohol eller spel. Det finns åldersgräns (i likhet med lån) och många hanterar även dessa produkter. Men inte alla. Men ska man sätta en lag på grund av att vissa inte klarar av att hantera en produkt?  I så fall faller produkter utanför gränsen. Allt från datorspel till sexleksaker.