Den svåra balansgången

Under sommaren (2014) sänkte riksbanken räntan vilket snabbt resulterade i att bankerna följde helt eller delvis efter samma mönster. För de med stora lån gav det mer pengar i plånboken vilket självklart är glädjande för dem. Orsaken till att räntan sänktes är just att mer pengar ska omsättas, att skapa ett större ”snurr” i ekonomin i Sverige. Detta eftersom inflationen är betydligt lägre än vad Riksbanken har som mål. Med tanke på att inflationsmålet är 2% och inflationen låg kring nollstrecket var banken tvungen att göra vad de kan för att öka inflationen. Just detta mål är Riksbankens största och viktigaste mål att uppnå.  Så vad är problemet? Ingenting – om det inte vore så att reporäntan och inflationen inte stod helt ensamma på den ekonomiska spelplanen. Nu är det fler faktorer som spelar in hur Sveriges ekonomi går och det är där den svåra balansgången börjar.

amorteraRedan efter finanskrisen i USA infördes en regel om att bolån inte fick vara större än 85% av husets värde. Detta för att minska risken för att folk ska bli ”överbelånade” i de fall som huset minskar i värde. Men nackdelen med detta beslut var bara att många människor valde andra vägar att gå. Istället för att vänta med husköp till de hade sparat ihop en kontantinsats har valet att använda privatlån prioriterats. På ett bolån som är på en miljon kunde 850.000kr lånas på banken. Sedan tecknades ett privatlån på 150.000kr och miljonen var lånad.

Det negativa med detta är att det fick exakt motsatt effekt mot vad regeln var tänkt att ge för resultat. Istället för att en person har ett bolån på 1 miljon med ett visst topplån så har personen lån på 1 miljon med en viss del i privatlån. Detta privatlån som för de flesta har högre ränta än vad topplånet hade. Med andra ord är man fortfarande lika mycket belånad men till större kostnad.

Med tanke på att huspriserna fortfarande har stigit och allt fler experter uttalar sig om att det är en fastighetsbubbla i Sverige har flera politiska partier samt organisationer höjt rösten om att det måste införas ett amorteringkrav. Detta för att på så vis minska svenskarna skulder relativt snabbt och därmed minska risken för en finans-fastighetskris om huspriserna skulle falla. Det som infördes i våras var ett krav på att amortering måste ske på nya lån. Detta krav har det sedan kommit ett ytterligare förslag på från bankföreningen under hösten. Tanken är nu att alla med nya lån måste amortera på det till belåningsgraden enbart är 50%.

Så hur kan dessa faktorer motverka varandra? För det första ger en mycket låg ränta låga boendekostnader. Det betyder också att allt fler är intresserade av att köpa hus. Ju fler köpare det finns på marknaden desto högre blir priserna och där finns alltså en pådrivande faktor till de skenande bopriserna. Detta samtidigt som både banker, experter och politiker ser att de skenande bopriserna är en fara för makroekonomin.

För det andra skapar det ökade amorteringkravet ett slags vacuum. Amorteringskravet gäller enbart nya lån vilket betyder att de som idag sitter på amorteringsfria lån varken vill byta bank eller köpa nytt hus. Skulle så ske kommer de behöva ta ett nytt lån för att täcka det gamla vilket i sin tur kommer ha amorteringskrav. De som inte vill utsätta sig för den situationen säljer i dagsläget inte utan bor kvar med amorteringskrav som de uppskattar. Med andra ord kommer det något färre bostäder ut på marknaden. Färre bostäder samtidigt som fler vill köpa trissar priserna.

Den tveeggande balansgången blir därmed en kamp mellan Riksbanken och politikerna. Riksbanken som ska stenhårt fokusera på inflationsmålet och politikerna (samt bankföreningen) som tittar på svenskens överbelåning och försöker på olika sätt att begränsa den.  Det blir lite som att det från ena hållet sägs ”låna inte pengar för ni är överbelånade” och från andra hållet sägs det ”konsumera, köp och skapa inflation”. Kan dessa två gå hand i hand i den ekonomiska utvecklingen eller visar detta på att den svenska ekonomin är i en konstgjord andning och att en ytterligare ekonomisk kris är att vänta?

Om våra Krönikor:

De krönikor som publiceras på Sverigekontanter.se består av subjektiva åsikter från den krönikör som skrivit texten. Åsikter behöver inte nödvändigtvis spegla de åsikter som annars förmedlas på webbplatsen. I krönikorna låter vi våra skribenter att lyfta frågor som många gånger annars inte skulle kunna presenteras. Här har de relativt fria tyglar att dela med sig av egna tankar och åsikter. Se texten som ett inlägg i debatten inom ett specifikt område utifrån en persons egna tankar kring detta.

I det fall som fakta presenteras i en krönika tar inte Sverigekontanter.se ansvar för att det är korrekt fakta. Målet är självklart att allt är korrekt men någon faktagranskning sker inte. Upptäcker du något fel är du varmt välkommen att kontakta oss och kommentera vad som inte är korrekt.