Kreditkortets historia

De allra flesta har någon form av relation till kreditkortet. Antingen har man haft ett själv, känner någon som har det eller så har man kanske tittat på tv-program som lyxfällan och förundrats över vilka konsekvenser det där lilla plastkortet kan åsamka. Oavsett för- och nackdelar har kreditkortet en intressant historia. I den här texten kan du följa kreditkortets väg från en avlägsen utopisk idé på 1800-talet till den starka närvaro det har kommit att få i våra liv idag.

Idén introducerades i en bok

 looking backwardSedan långt, långt tillbaka tiden har människan använt kredit när det gäller handel och byten av varor. Tanken om ett faktiskt kort man kunde betala med introducerades inte först förrän på sena 1800-talet i Edward Bullemys utopiska roman Looking Backward. På sin tid var den här boken den tredje mest sålda och dess texter kan med säkerhet sägas ha inspirerat många av dåtidens stora tänkare.

Intresset för boken fullkomligt exploderade – i bara USA fanns det över 162 så kallade Bellamy Clubs, bokklubbar som diskuterade författarens nytänkande idéer. En av de idéer som kan ha diskuterats mycket flitigt i klubbarna är just kreditkortet. Kanske hade det inte heller haft den prominenta position den har idag om det inte vore för Edward och hans banbrytande roman.

Det skulle dock dröja ett tag till innan hans idé blev verklighet.

”Kreditmynt”

Det som skulle kunna identifieras som betalkortets föregångare är olika former av betalmynt som hade en särskild sifferföljd ingraverad i metallen, oftast i en ganska central position. Plötsligt var Edwards avlägsna idé inte lika avlägsen längre – men det var fortfarande långt ifrån de typer av kreditkort vi använder i dagens läge.

Betalmynten var ofta gjorda av celluloid, koppar, aluminium och andra typer av lättare metaller. Inte sällan hade de ett litet hål högst upp för att kunna sättas fast i nyckelringen. De här mynten gavs vanligtvis ut till frekventa kunder som hade notor hos exempelvis hotell och livsmedelsaffärer. Genom att personalen enkelt kunde stämpla kreditmyntets serienummer på notan sparade de enormt mycket tid på något som tidigare hade skrivits för hand. Dessutom underlättade det för hanteringen av notorna att ha en standardiserad storlek och tydliga siffror.

Ett problem med det här betalsättet var dock att kundens namn inte fanns med på det, något som ofta kunde orsaka problem om myntet stals eller tappades bort. Till följd av osäkerheten kring betalmynt började många aktörer istället gå över till en närmare fader till dagens kreditkort – ett kort gjort av plåt med namn ingraverat med en underskrift i bläck under. Det skulle dock dröja några år till innan en viss Frank tog tjuren i hornen och bestämde sig för att hitta en mer permanent lösning.

Det moderna kreditkortet föds

En affärsman vid namn Frank McNamara var på restaurang med sin fru. När notan kom på bordet märkte Frank att han hade glömt sin plånbok. Den låg i en av de andra kostymerna som han ägde och han fick helt enkelt be sin fru betala notan – något han uppenbarligen bestämde sig för att aldrig mer göra igen.

När han nästa år valde att gå till samma restaurang hade han sin tanke klar över hur ett ”kreditkort” skulle fungera. När notan väl kom lade han helt enkelt fram ett speciellt visitkort på bordet. På framsidan stod det ”Diners Club”. Därefter övertalade han ägaren av restaurangen att det här kortet bevisade hans kreditvärdighet och att ägaren därmed kunde skicka en faktura.

Om restaurangägaren trodde på Frank eftersom han var en affärsman, eller om han helt enkelt bara chansade på att få sina pengar framgår inte, men oavsett så blev det som Frank ville. Restaurangägaren skickade fakturan som sedan planenligt betalades av Frank. Det första kortet som beviljade kredit såg härmed dagens ljus.

Fenomenet tar fart

diners clubHärifrån drev Frank utvecklingen av kortet vidare, något som ledde till att företaget Diners Club skapades. De som var kreditvärdiga fick lov att använda kortet, som på den tiden snarare kunde jämföras med ett litet visitkort. På ena sidan stod kortinnehavarens namn och på den andra sidan fanns en lista över de restauranger som accepterade det här nya kortet.

Snart började även motell, bensinstationer och andra aktörer i olika branscher att visa sitt intresse. Mycket eftersom man såg en ekonomisk vinning att vara knuten till kortet. De som hade kreditkortet kunde ju handla varor och tjänster för större belopp än vad de hade pengar med sig till.

Redan år 1951 fanns det ca 20.000 personer som hade ett kreditkort från Diners Club.

Andra aktörer tar efter idén

visa Utöver Diners Club kom snart även andra aktörer på marknaden. En av de första var Bank of America som idag har kortet VISA. Strax därefter kom Masterchange (föregångaren till Mastercard) samt American Express.

Den här nyheten spred sig snabbt över hela USA och i flera andra delstater började man använda liknande kort. Det skulle däremot dröja till början av 1960-talet innan det blev plastkort.

Bankerna ger sig in i leken på riktigt

Nästa stora steg togs 1958 av just Bank of America. Det som skedde var att en tredjepart kopplades in i systemet – banken. Flera banker hade försökt sig på liknande lösningar i USA tidigare men ingen hade riktigt slagit igenom. Banken, som var väldigt populär hos invånarna i Fresno i Kalifornien, valde att lansera kortet där först. Nästan hälften av Fresnos invånare var nämligen knutna till Bank of America, och genom att de skickade ut ett kort till alla deras kunder i Fresno på en gång (ca 60 000), kunde de också samtidigt få med sig affärer och andra näringsidkare på tåget.bank of america

Det här blev den stora utlösande faktorn för kreditkortet – när Bank of America lanserade BankAmericard (som det kallades) spred sig fenomenet som en löpeld över inte bara hela USA, utan även många andra delar av världen. Att en bank gav sig in i leken var en lösning på det tidigare moment-22liknande problemet att kunder inte ville börja använda ett kort som inte fungerade hos särskilt många affärer – samtidigt som affärer inte vill knyta sig till ett kort som inte användes av särskilt många kunder.

Ekonomiskt kaos

Lanseringen av kreditkorten gick dock inte helt smärtfritt. Korten, som i stor majoritet var just BankAmericard, massproducerades och skickades ut till kunder som ansågs ha god kreditvärdighet. Bankens förutsägningar om vilka kunder som ansågs kreditvärdiga visade sig dock i hög grad vara felaktiga. Kortet skickades ut till bland annat ”arbetslösa, narkomaner, icke anställningsbara och alkoholister”, något som av vissa jämfördes med att ge socker till diabetiker.

De här massutskicken ledde till ett ekonomiskt kaos som senare skulle komma att stoppas med anstiftan av en ny lag. När lagen, som stiftades 1970, trädde i kraft hade dock redan 100 miljoner av USAs invånare redan fått ett kort skickat till sig. Lagen ledde till att endast själva ansökningsblanketterna nu fick massutskickas, inte längre korten i sig.

Betalningsprocessen förenklades

När man betalar med kort idag behöver man bara slå in en kod eller signera ett papper – så enkelt har det dock inte alltid varit. Innan datoriseringen förändrade hanteringen av kreditkortsbetalningarna var affären först tvungen att ringa sin bank, som i sin tur ringde till kortföretaget, som sedan lät en av deras anställda söka upp kundens namn och kontrollera dennes saldo.

Det var nu dags för en förenkling av processen, och den som ledde den tekniska omvandlingen var ingen mindre än Dee Hock, Visas första VD. Med datoriseringen tog en kreditkortsbetalning nu inte mer än en minut att genomföra. En minut är dock med dagens mått mätt ganska lång tid, då en kortbetalning i vissa fall inte tar mer än några sekunder i dagsläget. När metoden först lanserades var det förhållandevis korta tidsspannet dock revolutionerande, och var ännu en av de avgörande faktorer som har gett kreditkortet sin prominenta plats i samhället det har idag.

kreditkortsbonusBonusar började användas

Allt eftersom konkurrensen började hårdna mellan kreditkortsutgivarna kom också fler och fler olika typer av marknadsstrategier med i bilden. En vanligt förekommande taktik är att kortägaren får en viss procentsats av deras totala utgifter tillbaka (ofta mellan 0.5 – 2 %). Det här sker vanligtvis en gång om året och pengarna sätts antingen in på kreditkortet eller till något av kortägarens andra konton.

Dessa typer av strategier smög sig sakta in i kreditkortsbranschen främst på 90-talet. På 90-talet tätnade nämligen konkurrensen ännu mer – något som gjorde att vissa kreditkortsutgivare chockhöjde den här procentsatsen till hela 5 %. Den höga procentsatsen gällde dock endast vid livsmedelsaffärer, apotek och bensinstationer (USA). Alla andra typer av inköp hade kvar en återbetalningsnivå på 1 %.

I slutet av 2015 införde EU en regel som sa att kreditkortutgivarna enbart fick ta 0,3% i avgift från de butiker där korten används. Detta resulterade i att flera kreditkort minskade sin bonus till kortägarna. Exempel här är OK/Q8 som tydligt säger att förändringen skett på grund av denna lag. Även andra aktörer har (bara några månader efter att denna lag infördes) ändrat sitt bonussystem men utan att för den skull hävda att det sker på grund av lagändringen. ICA och Villägarna har exempelvis tagit bort sin bonus (Ica har kvar bonus enbart på ICA-butiker) vid allmänna inköp.

Då tekniken bakom kreditkorten är så likartade är det just bonusar och andra fördelar som kreditkortsföretaget kan använda sig av för att locka nya kunder. Dessa följer delvis även samhällsutvecklingen gällande vad som efterfrågas av kunderna.

Så kallade bensinkort ökade snabbt när bensinpriset ökade i USA och ett mer udda exempel är Nowo kreditkort i Sverige. Ett kort som hjälper kortägaren att spara till pensionen genom att handla med kreditkortet. Detta i ett läge då banker, Pensionsmyndigheten och försäkringsbolag pumpar ut information om att det är viktigt att pensionsspara – samtidigt som många upplever det som krångligt.

Det finns även helt gratis kreditkort som ger hög bonus. För den som använder kortet rätt kan det alltså bli en ren ekonomisk fördel att handla med korten. Exempel är Shell samt Bank Norwegian kreditkort.

Att bonusarna blir vad kreditkortsföretagen använder för att locka kunder är därmed enbart en fördel för konsumenterna. Därmed blir även den viktigaste punkten, när man jämför kreditkort, just bonusar och rabatter.

Mycket talar däremot för att kreditkortets historia snart knyts ihop och avslutas. Flera stora kreditkortsbolag ser över möjligheten att koppla kortets funktion till andra smarta enheter. Därmed skulle man kunna betala med hjälp av bilnyckeln (MasterCard har testat detta), telefonen eller liknande.

Kortets funktion kommer att bestå – men kanske i helt annan teknisk form.