Kritisera SMS-lånen på rätt grunder (Del 2)

”Problemet med SMS-lån är att de har så höga räntor”

Så brukar den vanligaste kritiken låta mot SMS-lån. Visst ska en del företag ha en viss kritik (Se även inlägget Kritisera SMS-lånen på rätt grunder) men att enbart peka på de stora kostnaderna för dessa lån blir rejält missvisande. Kritik ska framföras, regelverk borde förbättras och antalet överskuldsatta borde absolut behöva minskas. Men vägen dit är inte enbart att sänka räntorna på SMS-lånen.

Man måste se på vad problemet egentligen är. Om det fanns 100 företag som erbjöd SMS-lån till mycket höga räntor och ingen skulle teckna dessa lån så skulle det inte innebära något problem. Ingen skulle bry sig. I detta fall skulle räntorna vara lika höga som idag men ingen skulle höja ögonbrynen åt det. Det är därmed inte direkt den höga räntan som är det dåliga.

Skulle sedan ett flertalet svenskar teckna lånen och sedan betala tillbaka dem i tid skulle det inte heller vara något problem. De får visserligen betala en hög ”effektiv ränta” men de är medvetna om avtalen när de tecknar lånen och följer det avtal som presenteras av kreditföretaget. De är bägge överrens om vad som gäller. Är det då ett problem? Troligtvis inte.  Här ska tilläggas att det till och med är biligare med SMS-lån än privatlån i vissa fall. Detta inte minst om det är små summor som ska lånas under kort tid. Här finns möjligheten att låna helt ränte- och avgiftsfritt. Skulle tjänsten användas under kontrollerade former är det alltså inte ett problem.

Problemet kommer däremot när personer tecknar lånet som inte har råd att betala tillbaka. Det rör sig till största sannolikhet om några av de 20% personer som enligt undersökningar inte har någon buffert. De har ingen marginal och när fakturan kommer från SMS-låneföretaget och kontot är slut gör de ”det förbjudna” och tecknar ett till lån för att täcka det gamla. Snabbt sitter de i en lånespiral som med tydliga skyltar visar vägen mot Kronofogden.

I oktober 2014 presenterade SVT statestisk om att det var hela 160 personer per dag som kommer till Kronofogden på grund av att de inte kunnat betala sina SMS-lån. Detta innebär 58.400 per år! En mycket hög siffra.

Se på rätt problematik

Problemet med SMS-lån är därmed att för många lånar som inta kan betala tillbaka. Om problemet är där så är det även detta man bör fokusera sin kritik på. Höga räntor genererar skulder som blir svårare att betala än vad låga räntor gör så visst är höga räntor en del av problematiken. Men det är bara en mycket liten ingrediens. Problemet sitter i att personer lånar utan att de har betalningsförmåga. Många vet till och med att de inte kommer kunna betala tillbaka men genom att ta ett lån skjuter de problemet framför sig. Den som ser på TV-programmet Lyxfällan ser lysande exempel på hur detta sker.

Om nu problemet är att för många betalningssvaga personer tecknar lånen så är det även där som kritiken bör fokuseras. Varför får de ens lån? Ett svar är har Ekot presenterat.

När Ekot testade tre företag på våren 2015 var det ett som gav lån trots extremt låg betalningsförmåga. När testet utfördes i Maj igen var det två av fyra. Trenden är tydlig. Allt för många företag ger lån utan att på allvar se över låntagarens möjlighet att betala.

Under våren 2015 påbörjades en utredning av regeringen för att minska antalet personer som inte har råd att betala sina skulder . Några av de punkter som skulle behandlas och som därmed skulle kunna påverka framtiden för företagen som erbjuder SMS-lån var:

• Räntetak – Detta finns i flera länder och sätter en gräns på hur hög ränta som får tas. Detta skulle till viss del begränsa överskuldsättningen men bara bidra till viss del.

• Kostnadstak – Målet med detta tak är att kostnaden (räntor och avgifter) inte får överstiga beloppet på själva lånet. Ett lån på 5000kr ska alltså maximalt återbetalas med 10.000kr.

Skulle detta införas skulle skulderna inte kunna ”skena” i lika stor utsträckning som idag. Men kostnaderna kommer ändå att kunna öka. Om betalning inte sker går det till inkasso (som tar ut avgifter) och till sist till Kronofogden (som tar ut avgifter). Lägg där till att problemet många har är att de har ett flertal lån. Inte ett enda.

• Skriftlig underskrift krävs – Med denna insats kan inte pengarna betalas ut lika snabbt vilket gör att i alla fall några tänker över sitt beslut ännu en gång och förhoppningsvis backar om den egna ekonomin visar att några fler lån inte borde tecknas.

• Betydligt hårdare krav på hur marknadsföring ska få ske samt hur information ska lämnas ut till låntagaren.

I ett tidigare inlägg ”Kritisera SMS-lånen på rätt grunder” visas det tydligt att ett flertal företag faller på just punkten marknadsföring och information. Det finns ett otaliga exempel på felaktig eller iallafall missvisande information från företagen. Men frågan är bättre information skulle förändra situationen. Idag går det att jämföra räntor och avgifter på SMS-lån extremt enkelt. Man kan spara hundralappar och tusenlappar på att välja billigaste alternativet. Många företag visar även mycket tydligt vad lånet kommer att kosta. Men för den desperate handlar det inte om att pressa kostnaden eller om att förstå kommande storlek på fakturan. För dem handlar det om att få ett snabbt lån – och det får de så länge som kreditgivarna ger dem det. Information är bra men inte hela lösningen.

• Långivaren har ett betydligt större ansvar. Om det visar sig att ”bristande kreditgivning” sker ska kravet kunna ställas att låntagaren inte behöver betala skulden.

Hur detta krav på ansvar skulle kunna utformas återstår att se. Men det kan bli mycket intressant om ett företag fälls och en praxis skapas gällande vad företaget borde ha gjort för att kontrollera betalningsförmågan. Med tanke på Ekots undersökning finns det i alla fall ett antal företag som i dessa fall kommer se över sina rutiner. När det kommer straff in i bilden skärper sig de flesta företag.

Och mer kan göras

Om man landar i att problematiken inte enbart är höga räntor utan att problemet till största delen ligger i att ”För många lånar som inte har betalningsförmåga” så finns det även mer som kan göras. Detta då helt och hållet med fokus på kreditgivaren. Det är dessa som kan begränsas med lagar – inte låntagaren.

• Gräns på betalningsanmärkningar

En sak som skiljer SMS-lån mot privatlån är att kreditgivarna till mycket stor utsträckning tillåter betalningsanmärkningar. Alla kan ha oturen i livet (eller vara slarvig under en viss period) och få en betalningsanmärkning. Men hur många gånger kan man ha otur? Det finns företag som anger att man får lån om man har ”maximalt 10 betalningsanmärkningar”. Är det ansvarsfullt?

• Samordna lånen

Flera av SMS-låneföretagen erbjuder en lägre lånenivå till de som lånar för första gången. Man måste helt enkelt bevisa sin kreditvärdighet innan man får låna större summor. I andra fall ger kreditgivaren svaret till låntagaren att ett lån får tecknas men då enbart till en viss nivå då betalningsförmågan är för låg. Men detta går låntagaren runt genom att låna några tusen på ett företag, några tusen på ett annat och några tusen på ett tredje. På så vis blir låneskulden hög trots att samtliga kreditgivare har gett en låg summa på lånet just på grund av betalningsförmågan.

Om ett samordnat register skulle införas skulle en person inte kunna låna på ett flertal kreditgivare samtidigt. Man skulle inte heller kunna ta ett lån för att täcka upp skulden på ett annat i samma utsträckning. För många skulle det göra att snöbollen inte blir lika stor innan den rullar in till Kronofogden.

• Se på dagsaktuell betalningsförmåga

När en kreditprövning sker får företaget en uppgift på personens deklarerade inkomst. Men denna grundar sig på föregående års inkomst. Mycket kan hända på ett år. Om låntagaren inte bara behöver ange nuvarande inkomst utan även bevisa denna på något sätt skulle en tydligare gräns kunna sättas.

• Samordna kreditupplysning

Flera SMS-låneföretag marknadsför sig med att någon registrering inte sker hos UC gällande kreditupplysning. Varför vill man inte att detta ska ske? Troligtvis för att man har en hel del kreditupplysningar redan. Med många kreditupplysningar minskar kreditvärdigheten. Med all rätt. Genom att samordna dessa skulle alla kreditbolag få en samlad bild av låntagaren. Som det är nu sker bara individuella bedömningar utan hänsyn till andra lån.

• Utöka låneförmedlarnas tjänster

Om målet med sänkta räntor och kostnadstak är att få ner kostnaden för SMS-lånen bör man även se över hur konkurrensen fungerar på denna marknad. På ett lån som är på 5000kr och som ska betalas tillbaka på en månad (relativt vanligt SMS-lån) skiljer det sig med över 100% i kostnad mellan de billigaste och de dyraste alternativen. Så stora skillnader ska inte behöva finnas. De företag med så höga avgifter och räntor borde varit bortkonkurrerande för länge sedan – om konsumenterna hade valt att jämföra i större utsträckning. Nu sker inte det utan man tar första ”bästa” lån vilket inte sällan är det första ”sämsta”.

Om nu inte låntagaren tar sitt ansvar och sätter press och skapar konkurrens (vilket skulle skapa lägre räntor och avgifter) så kanske ett alternativ skulle vara att SMS-lån enbart ska tecknas genom så kallade lånförmedlare. Man anger summa, amorteringstid och andra uppgifter och får förslag på 3-5 aktörer som är konkurrenskraftiga. Än så länge är utbudet av lånförmedlare som erbjuder denna tjänst liten men skulle de ta över marknaden skulle kanske även konkurrensen öka tydligare. Det skulle då minska kostnaderna och (enligt retoriken att lägre räntor gör kön till Kronofogden kortare) färre som blir överbelånade.

Här ska man däremot lägga in en ”brasklapp”. Riksbanken har under flera år minskat reporäntan för att påverka boräntan nedåt. Detta för öka lånandet och konsumtionen. Man menar då att låga räntor ger fler lån och större konsumtionsmöjlighet. Stämmer detta även på SMS-lån är inte sänkta avgifter en väg att gå. I alla fall inte om logiken håller att sänkta räntor ÖKAR antalet lån. Men det är ganska stor skillnad på dessa låneformer.

Fokusera på lagarna

Ska man kritisera SMS-låneföretagen så länge de följer de lagar och regler som finns? Vore det då inte bättre att rikta kritiken mot de som reglerar denna marknad. Trots allt är det de lagar som finns i ett land som i längden företagen har att förhålla sig till. Detta oavsett om det gäller tobak och alkohol (där restriktionerna och skatterna är höga) eller SMS-lån (som kan behöva mer strama tyglar). Man kan tycka olika om att SMS-låneföretagen själva borde ta etiska ställningstagande men det är betydligt bättre att fokusera på lagförändringar än att försöka göra företag eller personer bakom dessa företag mer ”etiska”

Att inte några stora begränsningar skett tidigare är anmärkningsvärt. Låneformen och problematiken kring den har funnits länge. Nu återstår att se om regeringens utredning kan presentera förslag som gör att de 160 personer som dagligen landar på Kronofogdens bord blir färre. Det måste ju vara det primära målet med utredningen. Inte att enbart sänka den kritiserade räntan.