Den 18:e januari 2016 föll Förvaltningsrättens dom i Karlstad gällande rätten för Grandvik AB att få fortsätta med sin låneverksamhet. Motparten i målet var Konsumentverket som menade att företaget brutit mot Konsumentkreditlagen och därmed skulle behöva lägga ner verksamheten.
Konsumentverket hade tidigare tagit beslut att Grandvik AB borde upphöra med sin verksamhet men detta var alltså inte något som förvaltningsrätten höll med om. Däremot ansåg de att Grandvik AB inte fullföljt de regelverk som finns till fullo och företaget fick därmed en sanktionsavgift på 300.000kr.
Den 5:e november 2014 beslöt Konsumentverket att Grandvik AB skulle betala ett vite på 750 000kr och upphöra med kreditverksamheten. Detta utifrån att Konsumentverket ansåg att Grandvik ”inte har kunnat bedöma konsumenternas möjlighet att fullgöra sina kreditåtaganden”. Grandvik har flera varumärken och kritiken vände sig främst mot Extrakredit.
Då Grandvik inte ansåg att kritiken var befogad skrev de ett yrkande som låg till underlag när fallet togs upp i förvaltningsrätten. Den huvudsakliga frågan var då om Grandvik uppfyllt de lagliga kraven på kreditprövning eller inte. Detta enligt lagparagraf 12 i KkrL.
Enligt det förarbete som skett inför målet framgår det att ett kreditbolag måste söka information om en låntagares ekonomi från två håll. Det räcker därmed inte att enbart fråga låntagaren och låta denna information ensam ligga till grund för om lånet ska beviljas eller inte. Som det framgår i förvaltningsrättens bedömning är detta ”inte tillräckligt”. Uppgifterna som låntagaren lämnar bör kontrolleras och därmed behöver information hämtas från ytterligare källor.
Under den tid som Konsumentverket granskade Grandviks affärsverksamhet hämtade företaget in information från kreditupplysningsföretag. När det kommer till varumärkena Kortlån och Kreditkontot valde man även att inhämta en hel del uppgifter från låntagaren. Detta bland annat hur många som bodde hushållet och månadslön. Däremot har man inte frågat om låntagaren har andra krediter. Utöver det kunde kritik vändas mot grunden till den information som inhämtades via externa parter. Detta då det var den deklarerade inkomsten som registrerats vid senaste taxeringen. Med andra ord inkomst som i vissa fall var över ett år gammal.
De ovan nämnda svagheterna låg till grund för att förvaltningsrätten ansåg att företaget inte fullt ut följt de regler som finns gällande att kontrollera betalningsmöjligheten hos kredittagaren. Därmed håller alltså förvaltningsrätten med Konsumentverket. De sammanfattar denna punkt med ”Det finns därmed grund för ingripande mot Grandvik”.
Däremot håller inte förvaltningsrätten med Konsumentverket gällande vilka sanktioner som bör genomföras.
Skulle de följts den linje som Konsumentverket föreslaget skulle det innebära att företaget skulle få lägga ner hela sin verksamhet. Det är ingrepp som skulle få ”stora konsekvenser för ett bolag”. Enligt dem skulle det kunna vara en möjlighet om man inte anser att andra vägar är möjliga för att åtgärda brister hos kreditföretag. I detta fall ansåg förvaltningsrätten att det fanns enklare vägar.
Enligt Grandvik har även förändringar redan skett inom deras utlåningsverksamhet som därmed följer Konsumentverkets krav. När domen föll från Förvaltningsrätten hade inte någon uppföljning skett av Konsumentverket om Grandvik nu följer samtliga regler men enligt rätten har i alla fall företaget visat att de är villiga att jobba med detta förändringsarbete. Därmed kommer förändringarna till stor sannolikhet genomföras och följas och därmed anser man att verksamheten inte bör stoppas helt och hållet hos Grandvik.
Det fanns alltså svagheter hos företaget och för detta förelägger Förvaltningsrätten Grandvik en sanktionsavgift på 300.000kr. De får däremot fortsätta med sin verksamhet som tidigare.
Någon överklagan har än så länge inte lämnats in av någon av parterna. Det finns däremot fortfarande tid för både Grandvik AB och Konsumentverket att överklaga beslutet så det är inte säkert att tvisten är slut.